Om boken: 2015 / I Emil Braginskys pjäs, vid första anblicken, finns det inte mycket roligt - efter många års samliv, familjen Antoshin upplever en kris som hotar ett sista uppehåll. Handlingen, rik på ironi och komiska situationer, har dock ett lätt andetag. Börjar med det faktum att frugan omedelbart, ur det blå, noggrant introducerar sin vän Larisa för sin man, när hon lämnar till en ung älskare - som den lämpligaste ersättaren enligt hennes mening. Välslipade, eleganta dialoger - valen mellan den förbryllade Antoshin och Larisa, som belägrar honom - utgör huvuddraget i stilen hos den subtila psykologen Braginsky. Eftersom han befinner sig i en svår fas av sitt liv (Antoshin upplever smärtsamt ett avbrott med sin älskade fru, Larisa försöker utan framgång hitta en ny far till sin son), verkar var och en av hjältarna ändå sväva över verkligheten i sin romantiska fantasier. Det är detta gemensamma drag hos dem - deras vilda fantasi - som omärkligt och gradvis kommer att föra hjältarna närmare varandra och trycka dem i varandras armar. Skyhöga vuxna, som Chagall, landsätts av barn över sina år. Antoshinernas pragmatiska dotter, studenten Zhenya, och hennes pojkvän, som är sugen på yoga, liksom kloka äldre, tittar lugnt på sina lekande föräldrar (vilket också ger en komisk effekt) och accepterar dem för vem de är. Den komiska komponenten konkurrerar med den lyriska linjen: då och då bryter Antoshins kaotiska fru in i handlingen, en variant av hustru-mamma-arketypen, som bär samma namn som läroboken Margarita Khobotova, som totalitärt dominerade sin exman i filmen "Pokrovsky Gates". I sina verk predikar Emil Braginsky diskret, latent sanna värderingar, och uppmanar läsarna att uppskatta dem som står dem nära och att inte förlora meningen med deras existens i jakten på illusoriska nöjen.